Kompositörer - Mästarna av musik
Klassiskt när det är som bäst, här är några av de riktigt stora kompositörerna genom tiderna
Peter Tjajkovskij
Pjotr Iljitj Tjajkovskij född 7 maj 1840, död 6 november 1893, var en rysk tonsättare. Han har skrivit sex symfonier, elva operor bl.a. operorna Eugen Onegin, Spader Dam, Mazeppa och Jolantha, sju fullbordade symfonier (sex numrerade samt "Manfred"-symfonin), symfoniska dikter, tre stråkkvartetter, sånger, stycken för piano och tre sagobaletter Svansjön, Törnrosa och Nötknäpparen (löst baserad på en historia av E.T.A. Hoffmann).
Hans första orkesterkomposition, en ouvertyr till Aleksander Ostrovskijs skådespel Stormen, uppvisar många av de stilistiska drag som senare skulle förknippas med hans musik, men också en ungdomlig vulgaritet som stötte bort hans lärare, den Mendelssohn-inspirerade Anton Rubinstein. Trots detta erbjöds Tjajkovskij av Rubinsteins bror 1865 en tjänst som lärare i harmoni vid Moskvakonservatoriet.
Tjajkovskij fann sig väl tillrätta i Moskva. I samband med komponerandet av sin första symfoni, kallad "Vinterdrömmar" arbetade han dock alltför hårt och drabbades av en mental kris. Hans kompositioner under det närmaste decenniet uppvisar i behandling av folkliga teman och harmonier en stark samhörighet med den grupp av nationalromantiska kompositörer i S:t Petersburg som hade tagit upp arvet efter Glinka. Tjajkovskij brevväxlade med gruppens ledare Balakirev, på vars förslag han 1869 komponerade en fantasiouvertyr, Romeo och Julia.
Tjajkovskijs liv och verk påverkades i hög grad av hans homosexuella läggning, som han i det längsta inte ville erkänna. Han försökte sig på ett kort, olyckligt förhållande med Désirée Artôt, stjärnan i ett gästande italienskt operasällskap.
Han gjorde flera turnéer, bland annat i USA, tilldelades 1893 ett hedersdoktorat i Cambridge och nådde flera stora framgångar med nya kompositioner. Detta förhindrade inte den pågående försämringen av hans psykiska hälsa, som också påverkades av att von Meck 1890 plötsligt avbröt såväl brevväxling som underhåll. Han kunde aldrig komma över mecenatens svek, och det berättas hur han i feberyran under sin sista sjukdom gång på gång upprepade hennes namn med harmset tonfall.
I oktober 1893 dirigerade han uruppförandet av sin Symfoni nr 6, "Pathétique" i Sankt Petersburg. Han betraktade det själv - med rätta - som ett mästerverk, men publiken var inte helt entusiastisk över den nyskapande, långsamma finalen. Trots att en koleraepidemi pågick i staden drack han ett glas okokt vatten och avled i sjukdomen den 6 november. Det har aldrig blivit helt klarlagt om Tjajkovskij medvetet drack vattnet för att begå självmord. Det finns också teorier om att en hemlig hederstribunal skulle ha sammanträtt för att i tonsättarens närvaro döma denne till döden för hans brottsliga homosexuella förbindelse med en adlig person. Uppgifterna kan dock inte styrkas.
Även om de inte kom med i levnadsteckningen kan vi inte förbigå Tjajkovskijs baletter. Med sin känsla för melodi, dramatik och orkestereffekter är han en av den klassiska balettens största mästare genom verk som Svansjön (1877) och Törnrosa (1890).