Kompositörer - Mästarna av musik
Klassiskt när det är som bäst, här är några av de riktigt stora kompositörerna genom tiderna
Wolfgang Amadeus Mozart
Wolfgang Amadeus Mozart eller Wolfgang Amadé Mozart (eg. Johannes Chrysostomus Wolfgangus Teophilus Mozart), född 27 januari 1756 i Salzburg, Österrike, död 5 december 1791 i Wien, Österrike, österrikisk kompositör, underbarn.
Wienklassicismen är Haydns, Wolfgang Amadeus Mozarts och Beethovens period i musikhistorien. Benämningen kommer ifrån att de huvudsakligen var bosatta i Wien. Styckena komponerades ofta med en framträdande melodistämma istället för som tidigare då man hade flera likvärdiga melodistämmor. De var dessutom indelade i block som med olika sinnesstämningar som vägde mot varandra. Under denna period utvecklades den "moderna" symfonin och orkestern fick sitt nuvarande utseende.
Wolfgang Amadeus Mozart var son till hovmusikern/kompositören Leopold Mozart och hans hustru Maria Anna Pertl. Fadern hade tidigt insett Mozarts intresse och talang för musik. Mozart fick undervisning i klaverspel redan vid fyra års ålder. När Mozart fyllde sex år började han även att spela violin. Även systern Maria Anna Walburga Ignatia "Nannerl" var synnerligen begåvad. Fadern och barnen turnerade runt över stora delar av Europa och blev hyllade på ställen som vid hoven i Paris, Wien, München och London. På grund av allt resande kom Mozart även i kontakt med storheter som Johann Christian Bach (och även flertalet av den tidens sjukdomar eftersom olika epidemier härjade runt om i Europa under den här tiden). Som fjortonåring blev han t.o.m. erbjuden att skriva för Milanooperan.
Den unge Wolfgang Amadeus var en begåvning utöver det vanliga. Redan som sjuåring hade han kunnat spela vilket stycke som helst direkt från bladet, transponera utan vidare, improvisera arior över valfritt angiven basstämma och komponera på stället. Som trettonåring åkte han 1769 med sin far till Rom där han hörde Gregorio Allegris berömda Miserere i Sixtinska kapellet. Vid den här tiden var det förbjudet att framföra detta stycke utanför Sixtinska kapellet, och noterna fanns endast där. Efter att ha hört den niostämmiga kompositionen endast en gång skrev Mozart ned den när han kom hem, och kom tillbaka bara en gång för att rätta några småfel.
I mer vuxen ålder var Mozart under olika perioder bunden till Salzburgs hovkapell men bosatte sig till sist i Wien som fri konstnär. Mozart höll ofta till och hade konserter vid Baron Gottfried van Swietens salonger där han mer ingående stötte på Händels och Johann Sebastian Bachs musik, typisk senbarockmusik som var rätt ovanlig på musikscenen i Wien under den tiden. Just denna typ av musik kom att påverka Mozarts senare verk en hel del.
Mozart var en mycket populär kompositör och spelade ofta piano vid sina egna konserter, som bl.a. ägde rum vid hov och aristokratiska salonger i Wien.
Mozart hade flera elever och ingen brist på arbete men han hade trots detta stora problem med ekonomin. Det sägs att Mozart hade ett mycket slösaktigt privatliv och att han inte var den typen som kunde hålla länge i pengar. Han led ofta av djupa depressioner och var utsatt för flera olika sjukdomar under sitt liv.
Han gifte sig med Constanze Weber 1782, ett äktenskap som aldrig blev riktigt accepterat av Mozarts far Leopold. Constance och Mozart fick sex barn, varav två nådde vuxen ålder, varav även Franz Xaver Wolfgang Mozart blev kompositör. Ingen av Mozarts söner fick barn, alltså existerar inga släktband med den store konstnären idag. Wolfgang började runt samma tid umgås med folk som Joseph Haydn och blev invald i frimurarlogen 1784, en omdiskuterad sak som ibland tolkas som utslag av en slags religiös kris. Han övertygade sin far att också bli medlem. Särskilt i operorna Trollflöjten och Figaros bröllop finns samhällskritik som härrör från tiden med frimurarna.
Efter att 1787 ha kommit tillbaka till Wien från stående ovationer i Prag erbjöds Mozart titeln kejserlig kammarkompositör. Trots detta började intresset för Mozarts musik avta i Wien. Mozarts komponerande för konsertbruk var så gott som förbi p.g.a. att det saknades akademier. Därför började Mozart skriva verk direkt för publicering.
1790 bad Mozart att få uppskjuta en konsertresa tillsammans med Haydn till London eftersom han hade på känn att han skulle bli erbjuden tjänsten som kapellmästare vid Stephansdomen i Wien, vilket han blev 1791 - på sin dödsbädd.
Mozart blev en kort tid därefter ännu mer uppskattad och berömd med anledning av att han just komponerat Trollflöjten, som är ett av hans största verk. När han komponerade detta verk hade han bara två månader kvar att leva. Mozart dog endast knappa 36 år gammal fem minuter i ett, måndagen den femte december 1791. Vid hans sida fanns Constance, hennes syster och en läkare.
Mozarts verklista omfattar 626 verk. Hans sista verk blev ett requiem. Detta verk var av beställningstyp, beställt av en greve Walsegg som hade tänkt framföra verket som sitt eget på sin frus begravning. Mozart fick aldrig se vem det var han skrev det åt, inte heller fick han sätta sitt namn på verket. Han hann aldrig slutföra det, och hans fru gav uppdraget åt andra kompositörer i Wien, varav den mest kände säkert är Mozarts elev Franz Xaver Süssmayr, som skrev mässan färdig på basis av Mozarts skisser. Han fick dock komponera en hel del själv inom detta som han själv ansåg vara ett nära nog omöjligt uppdrag. Också senare tiders musikforskare har ofta pekat på förekomsten av direkt musikteoretiska fel i musiken, men förmodligen var Süssmayr ändå den bäste till att slutföra verket eftersom han varit hos Mozart nära slutet och hjälpt honom med att skriva stämmor o.dyl. till detsamma. Verket fullbordades under början av år 1792.
Musikforskaren i Österrike Ludwig von Köchel, (1800-1877) upprättade en kronologisk-tematisk förteckning av Mozarts alla kända verk. Köchels förteckning (med senare justeringar av andra forskare) är alltjämt ledande för numreringen av kompositionerna 1-626. De anges därför med antingen K eller KV (Köchel-Verzeichnis) plus kompositionens ordningsnummer. Att kunna ett verks Köchel-nummer har blivit ett tecken på att man verkligen kan sin Mozart.